Så kan Malars likar användas i en mening
- Naturligtvis äro vi alla likar : det är ju så enkelt att ett barn kan förstå det.
- Dina förfäder hade guldhår och blåklintögon, de voro gudars likar, och deras skugga var välsignande.
- Det likar sig till ett upplopp eller vad vi i Frankrike skulle kalla en revolution.
- Kung Salomo och Hinke Bergegren äro likar.
- Men, lovad vare Gud, nu hava vi här i Chicago funnit likar och bröder, som tänka och leva efter samma regel.
- Vi äro ju alla likar.
- Det har jag ofta med grämelse måst åse hos andra, och jag likar det icke.
- Han hade nyss blivit prästvigd i Kalmar stifts härliga domkyrka, vilken i arkitektonisk skönhet äger få likar i Sverige.
- Jag har knäböjt inför mina likar och bett om barmhärtighet.
- Men jag vill ärligt säga dig, att i onda tider som nu få vi tänka på att hålla ihop, vi två, fast ingen av oss likar den andra.
- " Vi ska aldrig se deras likar. "
- Var det kanske för att han själv och hans likar icke längre voro ofördärvade och naturliga, som de funno dem så upprörande ?
- Tegelbyggnaden hade till ämnet blott två eller tre likar bland stadens hus, men ingen medtävlare till utsmyckningen.
- - Det är nog säkert, att Halvor och jag helst sålde till en av våra likar, så att vi visste, att här finge bli, som det har varit.
- Hjälp mig och ni skall hjälpa den uslaste bland era likar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
